Jävla Aten. Känns ungefär som om jag har tusen småglin som skriker efter glass stampandes i en ring på huvet och jag skulle ge vad som helst för att sova lugnt om så bara några minuter. Senaste nätterna, på Kreta, har jag vaknat regelbundet av ljudet av vinden som blåser genom plastskyddet vi har på taket. Låter mest som ett medelstort djur med jävligt många ben och långa klor. Tiden jag inte försöker lokalisera helvetesdjuret i bäckmörkret spenderades bortviftandes inbillade insekter. Vi har myror överallt. Jag hatar myror. Hela kroppen kliar. Vi hade 24 grader celsius sista dagen och jag har fått nog foton för att, förhoppningsvis, inte ha några behov av att återvända till dethär ingenmanslandet igen. Någonsin.
Hade det varit möjligt hade jag antagligen avlidit av tristess tills nu. Flera gånger om. Skam att hela lovet skulle slösats på något så här värdelöst.
Glömde Brave New World i Sverige också. Helvete.