"Näh tack jag stannar gärna kvar i lovet tack."
Skulle jag sagt om jag fick välja.
Årets första cigg vände ordentligt på magen och Alice envisas med att jag måste göra uppsatsen från november eller när det nu var. Vill gömma mig bakom stora respektingivande föräldrarna men måste konstant påminna mig om att de inte är något av det.
Pappa fixar sjukhussoppa, jag håller tummarna för att skiten funkar och är glad hur fel uppfattning han fått av min självbild. Vet inte om allt gör ont av för lite träning eller för dålig sömn eller om jag gjort något annat fel. Tänk om mina muskler håller på att förtyna. Som träningsvärk men baklänges.
Ska be BUP-tanten om att få snacka med en riktig psykolog, känns inte riktigt som om jag har något med KBT att göra. Måste bara få tag på kvinnan. Måste få en natts riktig sömn. Minns inte hur det är att kunna tänka klart.
Glömde bort hur man skriver idag. Sätta pennan vid pappret gick men fenomenet att skapa figurer var allt för abstrakt. Tydbata symboler till och med. Gud bevare. Siffror var min gräns till en annan dimension. Skrynkla ihop pappret och vända sig till första bästa underhållande personen verkade tusen gånger vettigare.