Efter den enorma motivationen till avvänjning från sockret från både min far och psykologs sida ("Misslyckanden handlar bara om brist på självdiciplin och ligger helt i ditt ansvar" respektive "Spyr du? (Nej) Dåså.") har alla ansträngningar att försöka ta hand om mig själv på något sätt gått åt pipan. Oväntat nog är sockerbegären större än någonsin och jag har inte tagit längre pauser än för att sova sedan i onsdags. Gått upp något kilo och magen krånglar. Sover skit och hela kroppen gör ont. Huvudvärk, lättirriterad och jobbig under lektionerna. Ofokuserad. Illamående. Uppsvälld. Fullkomligt skit. För några sekunder känner jag att ja nu, nu är jag klar i huvudet igen, nu förstår jag vad som pågår, nu kan jag faktiskt ta tag i det. Och för nästa godisbit till munnen.