Jag vandrar fram och tillbaka i lägenheten iklädd jeans och ett tunt, vitt linne utan BH under. Pappa jobbar borta och sommarkänslan som ligger tjock i luften fyller mig ut till fingertopparna. Det tjockaste jag lämnat kvar i garderoben är en  tunn hood. Nu har värmen inte mycket annat till val än att skärpa sig och komma hit.
Jag har egentligen psykologiläxa till imorgon men det känns så overkligt och långt borta. Istället filosoferar jag om vart min fina svarta kadja tagit vägen, den som låg perfekt mot mina nyckelben. Top Model är på ljudlöst bredvid mig och himlen utanför mörknar snabbt nu, om några månader kommer det fortfarande finnas ljus ute vid midnatt. Och jag kommer vara ute, med kameran nära till hands, omsluten av värmen.