Hej idag vad jag glad och nöjd för jag hade sedan veckor tillbaka bestämt att jag och Tobbe skulle ha Disney-maraton och Tobbe är snäll och får mig att skratta och Disney är ju trevligt så jag var pepp. Pepp pepp pepp hela dagen lång och äta på Ikea och frysa lite och åka bil och se Tarzan och börja på Pocahontas och somna. För jag somnar alltid till andra filmen. It's a fact. Somnar glad och nöjd och mätt och trygg. Sen försökte Tobbe av förståerliga orsaker väcka mig för jag lovade att ja om jag sover under Pocahontas orkar jag ju hålla mig vaken till Kejsarens nya stil men när jag väl kvicknade till ordentligt frågade han hur han skulle låsa efter sig och datorn var nerpackad och innan jag visste ordet av var karln borta. Jag tror aldrig jag hört honom så... inte glad.
(Karln pluggar, mycket, så detta var en av hans få chill-dagar och jag vet hur det känns när chill-dagar inte går som man tänkt  sig, vilket får det att kännas än värre.)
Så nu kan jag inte somna om utan ligger istället och vrider mig och har en äcklig, ful, elak känsla i magen som inte riktigt vill ge med sig.