Sådär nu har jag tydligen varit sådär "elak" mot morsan över telefon igen. För lever man i förnekelse över sitt egets barn tillstånd betyder sanningen inget annat än ren ondska och lögn. Och så skulle hon självklart gråta, som grädde på det hela liksom. Trots att jag bara försökte påpeka att jag inte behöver henne och att, även om jag hamnade i en så osannolik situation att jag faktiskt behöver hjälp, inte skulle vända mig till henne. Jävla fitta. Nu är jag rastlös och illamående. Bra att jag bara tar åt mig när jag sårar folk, det får man ju ut mycket av.
Fast det är självklart bara en bortförklaring för att inte göra historieuppsatsen. Som ska in om 12 timmar. Trodde att jag kanske för en gångs skull skulle lämna in ett historiearbete i tid. Istället har jag kollat på Nip/Tuck hela dagen. Just som jag öppnade wiki ringde självklart mamma för att få höra min röst. Hur kan det vara så svårt att få sig själv att göra något så enkelt?! Det kräver knapt mer än ett A4. Jävla skitdiciplin jag har.