Nu känner jag mig sådär krävande och jobbig och jävlig igen! Dehär humörsvägningarna börjar bli lite för mycket för mig att palla fan. Min boksamling äcklar mig, mitt midjemått får mig att vilja karva borta vidrigheten med en kökskniv, skolböckerna gör mig än mer omotiverad och facebook föder misantropin ytterligare något. Fåniga, fåniga hormoner. Hälsan imorgon, hatar att vara medveten om hur pass lång tid det kommer ta innan sömnen påverkas. Innan vi ens vet vadfan det handlar om. Fåniga, fåniga kuksömn. Skolläkaren nästa tisdag. Dagen gick bra, chill, IB2orna kanske vet vad de talar om. Klassen lägger hur som helst ut det mesta på facebook så ja...
Ny vän igen, trevlig snubbe. Föräldrarna är jävligt trötta på mig, jag blir apbitter såfort de ringer, avsnäsande och kritisk och jobbig och generellt bitchig. Står inte ut med att påminnas om deras existens när det är meningen att jag ska få vara själv.
Skolkortet på gång, har hur som helst inte råd att ta mig hem imorgon så tro fan rektorn får krysta fram något. Vill se om en massa filmer men orkar inte göra något vettigt eller egentligen egenyttigt alls om dagarna. Lite hopplöst, fånigt, skärpning! Nytt teckensnitt i msn, känns udda, saknar... ingen, ganska skönt att vara själv. Viss längtan efter närhet men ingen jag kan komma att tänka på som inte är jobbig eller som jag är inte är jobbig med. Så nej, det är bäst såhär. Jag har mest lyssnat på Lotion, Honey Honey, Genius och Hon ar fin senaste dagarna. Lite grekisk skit just nu. Borde skiva upp honungsmelonen, kolla på film?