Åh nu är det säkert bara för att jag läst melankoliska bloggar hela morgonen, men jag är inte glad alls. Allt är bara dåligt dåligt dåligt och jag vill krypa tillbaka till värmen och ensamheten och overkligheten under täcket. Har planer veckan frammåt och jag kan bara hoppas att humöret går upp igen.
Jag vet att det lika gärna kan vara för att jag var glad igår. Men det känns bara sorgligt, jag är trött på att okontrollerat pendla upp och ner hela tiden, aldrig några mellanting, aldrig någon grå nyans av både svart och vitt. Sen om jag nu ändå ska anpassa mig efter den modellen borde jag försöka gråta, sådär på riktigt, helt stilla med en oavbruten flod av tårar rullandes ner från de kliande ögonen. Då borde jag ju bli glad sen. Men jag tror inte jag orkar gråta. Det tar sån tid att en få fram en ynka liten liten tår, trots allt fult. Och jag måste knalla ut till tåget om en halvtimme.
Så jag får fortsätta hata mig själv och världen idag, för jag har inte tid att varesig gråta eller vara glad idag.