Jag har ett inlämningsarbete som ska in om fjorton minuter. Jag har läst om svensk historia oavbrutet sedan klockan fem idag. Lyckats skriva tre och en halv sida. Med 1.5 radavstånd. Helvete vad jag är för trött för sånthär.
Vill verkligen inte ha ännu en framskjuten inlämning så det blir väl till att sitta uppe tills det blir klart. Finns en chans att skolkompassen vägrar ladda upp arbetet efter tolv men då skickar jag det fan direkt till läraren. Får förhoppningsvis in svenskan och psykologin imorn också. Åh vad nöjd jag kommer känna mig. Fan vad duktig jag är. Även om det är helt fel (sådär med tanke på att vi haft månader på oss med denhär uppsatsen och svenskan är en månad försenad..) så känns det ändå bra någonstans. Lite som om jag kanske är påväg att lära mig liksom.
Har väldens helvetigaste vecka med början på måndag och min självdiciplin, och livslust för den delen, kommer sättas på obamhärtiga prov. Men det pratar vi fan inte ens om. Ord kan inte beskriva hur kukigt jag mår av att bara tänka på det.
Slog upp knät igår så nu är jag nojjig för att trilla igen, asfalts-uppskrapade knän gör ont att slå i. Det vill vi undvika. Men det är lite fint. Jag gillar att ha småsår. Vilket jag har gott om just nu.
Har i princip mått konstant illa senaste dagarna och var tvungen att åka hem efter engelskan idag med ivrigt envisa kväljningar, gissar på stress. Lustigt. Utav någon orsak får jag för mig att det inte handlar om skolan, men sen kan jag ju få för mig väldigt mycket strunt. Skolsystern ville sjukskriva mig. Jag kände att det var lite fånigt, det är ändå IB vi snackar om, klart ungarna kommer må piss. Fan jag börjar bli trött. Får inte somna förrens allt är klart. Har tre händelser och fem pers kvar att skriva om.
Måste, måste hålla mig vaken...