Snackat oavbrutet med farsan sedan... uh... länge... typ tre timmar kanske. Så jävla skönt att slippa höra förklaringar för varför saker är som de är som om vad jag känner och tycker är fel. Karln är ganska vettig iaf från gång till gång.
Men jävlar alltså. Jag antar att alla redan hört detaljer från min olycka, hur vi landade i gräset och benet var helt av. Hur det tog fem timmar till ett bra sjukhus. Tydligen tog det elva. Elva jävla timmar alltså jävlar. Tydligen hade jag bara köttsår. Vilket känns jävligt skumt, jag såg ju ändå hur benet var helt jävla av liksom, inte otydligt eller självövertygande, utan bara konstaterade det. Lite omtumlad. Sen, vilket jag inte minns pga alla blackouts, när pappa kramade om mig i väntan på ambulansen, bad jag honom om att säga till mig att allt var en dröm. Får på något vänster dåligt sammvete. Fan. Började nästan gråta. Helvete att höra det i en sån situation.
"πέσ  μου οτί είναι όνειρο"

Saknar storebror. Tillfrisknar. Måste kolla upp aspieskiten. Hatar mina jävla fuck-ups. Ska försöka komma ut imorgon. Mitt högeröga har kliat så jävligt, skavt upp skiten typ. Fått jävligt svårt att hålla koll på höger och vänster sedan ett tag tillbaka. Känns otippat.