Bertrand Cantat - A ton Etoile

Trött. Farsan har varit på sjukhuset i snart sex timmar. Kul sätt att spendera sin dag. Jag har varit vaken lika länge. Ätit mackor och flingor. Och mandlar. De fastnar i tänderna. Får ta och friskna till nu. Lena imorgon. Elin på fredag. David kommer hem på tisdag. Tror jag lovat bort mig till morsan men minns inte vad. (Bryr mig inte riktigt heller för den delen. )Har kommit på finaste presentidén men har ingen att ge den till längre. Minns inte när jag borstade tänderna sist. Så jävla omotiverad till allt.

Skyller på sömnbrist.

Gör jag det betyder det att när jag väl sover normalt kommer jag inte alls ha pissångest och en massa fult självhat längre. Och det är ändå en jävligt betyggande tanke. Även om jag kanske inte vågar tro på det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0