Bara gråter och gråter och gråter; gråter ögonen rödare än blod och låtsas om ingenting så snart de torkat.

Nästa vecka fyller jag år och det var meningen att vi skulle ha en liten familjemiddag och jag skulle le och vara trevlig och tacksam och ta emot. Det var i alla fall tanken tills jag blev informerad att mina föräldar tydligen fortfarande tänker käfta emot BUP och diagnoseringen. Det har gått ett halvår, get the fuck over it liksom. Jag hade kunnat förstå vad som får dem att tro att de har rätt att trassla och stressa mig om jag visade mig vara psykopat eller schizoid eller något, kanske en diagnos som var svår att bli av med eller som kunde försvåra det att få jobb eller gud vet vad. Men nu är det inte så, och om jag känner för att bli av med stämpeln, som inte är någon stämpel, kan jag utan vidare be om en andra utredning och låtsas vara så anti-autistisk det bara går. Et voila. Teamet sa ju själva att jag med stor sannolikhet inte kommer uppfylla kriterierna för AS när jag blir mer välanpassad. Så vad helvete är problemet? Är verkligen mitt välmående så oviktigt att det är högre prioritering på att ha rätt?

Gissa vem som sitter och lipar till Dr Who. Som ett riktigt jävla frunttimmer. Eller ok det var en tår men ändå. Jag är imponerad. Fin serie. Egentligen skulle jag ha fixat väskan för Sthlm och gå och lägga mig nu men sömnen får väl vänta en stund. Ser fram emot morgondagen: gröt med russin och mandel och yoghurt med päron till frukost, kort skoldag, film sista lektinen, bus4you i fyra timmar, världens skönaste säten, godaste mackorna i packningen, ljudböcker så det räcker och blir över. Vad mer kan man begära av en fredag.

Snart klar med Utvandrarna. Motivationen att beta igenom min boklista växer åter igen men att lyssna istället för läsa känns obehagligt och nytt. Jag börjar med de mindre imponerande titlarna. För att känna efter. För att göra mig bekväm. Sedan får vi se. Pappa var här tidigare och nu har min begagnade byrå en extra hyllrad och på dörrn till köket hänger nu en spegel på insidan. Rummet börjar mer och mer likna ett hem. Nästa helg kommer jag ha musik i stereon, de nödvändiga sladdarna låg tydligen hos pappa men imorgon åker jag ju bort och resterande av nästa vecka hoppas jag att jag är i Branos hus. Ensam, med katten. Jag hade tänkt simma idag men efter två prov och 50 min. extra i skolan, plus pappa, kändes det inte riktigt så motiverande längre. På tisdag blir det förmodligen kött och pannkakor med David och Louise så simningen får bli av efter skolan på måndag, även om jag slutar vid fem.

Idag blev det mest städning. Sovmorgon och städning med Zaz i bakgrunden. Skola och matte med Zaz i bakgrunden. Hemma och städa och städa och ingen musik alls för nu har jag huvudvärk men Utvandrarna berättas ibland högt när jag orkar koncentrera mig. Min lycka över att faktiskt läsa böckrna vi ska läsa överstiger hatet för högläsning. Så nu är det ljudböcker som gäller. Nu kan jag  åter igen gå igenom en bok på en dag utan att somna över sidorna. Facebook är avskaffat för att viga plats åt studier, film och vettigheter. Eller så hittar jag något nytt. Jag försöker komma ikapp skolan men blir bara mer stressad ju mer jag vill försöka. Stress stress stress och jag är lika irriterad och arg som vanligt. Magen är dock gladare. Alltid något.

Jag ska börja rita. Har jag bestämt. Simmade idag. Fjärde dagen utan socker. Överväldigande tacksam men fortfarande lika sorgsen och trött. Gråter och sover. Apatisk. Rastlös. Lättirriterad. Aggressiv. Snaggade sidecut. Hår överallt. Ser förjävligt ut. Gick och la mig igen. Nästa vecka är både mamma och hennes karl borta - huset för mig själv. Svullen och tjock. Börjar undra över alla mina små, ovanliga risktaganden på sistone. Kan inte annat än oroa mig.

Tredje dagen utan socker på gud vet hur länge. Huvudvärk. Bättre dygnsrytm. Är hos pappa över helgen. Konfliktfritt än så länge. Fikade med mamma en timme eller två igår. Konfliktfritt. Duktig duktig. Pluggar minimum men det sniglar sig fram ändå. Har biljetter till stockholm för helgen som kommer. Har en fantastiskt indiskret finne på överläppen. Åt bästa gröten (½ fiberberikad havregryn, ½  råg flingor, russin, mandel) imorse och te från nya tekokaren. Är fortfarande sådär att jag kan börja gråta när som hur som men jag tror att jag mår ganska bra trotts allt. Vem vet.

Idag simmade jag för tredje gången på mindre än en vecka. Idag bestämde jag mig för att klara mig till skolastarten (och fortsatt) utan socker. Idag vaknade jag tidigt, i och för sig med huvudvärk, och lagade riktig mat. Nog är jag lite nöjd men plugget har jag ännu inte rört. Dock börjar jag bli förkyld igen så pappa lovade att försöka hålla käft så länge jag håller käft och hämta mig snart nog. Blir till att sitta i hans kök, dricka te, äta grekmat och ta tag i det sista misskötta aspektet i mitt liv. (Åh jag vet att jag fantiserar och verkligen inte kan påstå att jag sköter något rätt men visst vill jag hoppas.)

Idag är tydligen en såndär dag när jag inte orkar resa mig ur sängen för mer än knäckemackor och toabesök. Gråter och halvsover om vartannat. Förbannar faktumet att jag aldrig har en susning om hur jag kommer må om en vecka, dag eller timme. Undrar om jag inte ändå gör bäst i att somna om.

Hej igår hälsade Lena på och stannade länge nog för att gå igenom tre kol på pipan, Men Who Stare at Goats, en kebabtallrik, en påse chips och tre color. Det säger man ju inte nej till. Min mage kanske inte är gladast men det är den ju aldrig. Nu luktar mitt rum stearin och äpple och det är meningen att jag ska plugga röven av mig. Men frukost först.

Mitt favoritsällskap åkte hem till hufvudstaden imorse och jag tyckte det enda vettiga var att somna om. Vaknade på tok för sent, städade, diskade, handlade lite mat och sitter nu på sängkanten utan att riktigt veta vad jag ska hitta på. Skolångest och tjockisnojja. Tänker vara nöjd med dagens skamligt knappa insats och skjuter fram att ta tag i mitt liv tills imorgon. Halsbränna, vaniljte och musik. 

Biologiprov, vilket jag klarade någorlunda bra (69%) sådär tack vare faktumet att det mestadels var om kemi. Hade pluggat inför det men inte kunnat fokusera nog för att ta in något. fick 27 (/30) på senaste engelskauppsatsen så nu är jag inte fullt lika stressad över hur jag presterar i skolan. Lov. Tid att plugga igen. Tid att vara hemma, ensam, och komma in i rätt vanor. Äter knäckebröd med mjukost och varma hallon med fil, skippar simningen än en gång. Magen är nöjd. Fantomsmärtor som satan. Rummet behöver städas. Jag blåste nästan bort på väg hem från skolan och imorgon får jag antagligen finbesök. Nöjdast i världen.

Efter att ha somnat på badrumsgolvet hos pappa bestämde han att jag minsann bara har mig själv att skylla över att jag mår dåligt och att jag antagligen är knarkare. Jag höll med då jag ju fan aldrig lär mig hur dåligt det går när jag stannar hos/med någon av mina föräldrar. Som säkerhetsåtgärd vankade jag runt till tre imorse och packade allt jag anser att jag använder regelbundet nog, därmed lämnades rummet prydligare än någonsin med inte mycket mer än en symaskin, indianpärlor och fem hylllängder högt älskade böcker. Härmed är rummet endast till för enstaka övernattningar och dagar då far min är borta och jag kan spendera några timmar med/bland böckerna.

Skola. Trött. BUP. Värdelöst. Fortfarande ganska instabil men generellt något mer motiverad. Ofokuserad. Lättirriterad. Lättirriterad som bara helvete. Nervig. Sömnlös. Tjock. Tjockast. Magen krånglar idag och jag har ätit förjävligt. Grät bort mattelektionen. Så förbannat jävla trött.

Vaknade till att jag då jag kulle stänga av mitt flyglarm till väckarklocka även, på något sätt, demolerade nattduksbordet. Fan för gamla vingliga antikviteter (vet än inte huruvida min hårddisk klarade fallet oskadd). Blir till att limma det imorgon. Hjärtattack är inte min favoritfrukost. Ta mig till skolan lyckades jag ändå, duktig(ast) som jag är. Skrivning på Processen som jag avslutade, och påbörjade, igår. Hat och ångest största delen av tiden vi fick på oss men tillslut gick det någorlunda. Fyra sidor med ordsammansättningar jag inte är helt säker på om de ens bildar någon mening men lektioner med Björn gör mig pretentiös. Införskaffade Idioten i två band och ett fint litet fotoalbum med supande tonårspojkar i svartvitt. Bad min psykolog att kolla upp möjligheterna att ge mig ett kedjetäcke. Hon tyckte jag borde komma dit och prata. Jag fick en tid för imorgon. Nervig fan. Varit nervig mest hela dagen i och för sig. Pappa fick rädda mig efter svenskan (även om han som vanligt inte ens förstår att jag vill räddas), ångest och ville inte simma för allt smör i småland. Jag sköter maten någorlunda. Behöver en natts riktig sömn.

Hej jag är trött. Ringer BUP på måndag i en envis fixering att jag borde ha mig ett kedjetäcke. Skulle simma igår. Motorstopp. Skulle simma idag. Bassängen uthyrd till tävlingar. Hurra. Trött trött trött. Tjock. Ska dammsuga.

Nej jag skulle ju simma idag. Vad är det här för jävla tjockisfasoner. Somnade om också, kan inte hålla ögonen öppna nu för tiden. Och även om jag vill vara piggare och sluta vara så förbannat tjock vill jag verkligen inte simma. Inte gå ut i kylan och snön och snorungar och vänta på bussen, punga ut bara för att lokaltrafiken blivit så dyr, trängas, svettas, kvävas inne bland tjocka tanter och tjuriga ungar. Ut i kylan, in i det kvava badhuset, visa upp kortet jag betalat en månads studiebidrag för, för simmar jag som planerat två gånger i veckan tjänar jag på det. Kortet jag haft i en månad och simmat två gånger på allt som. In bland skåpen, unghelveterna, trötta morsor och tjocka tjocka tanter. Kränga på mig bikinin. Vara tjockast i världen, tjockare än tanterna. (Och vara den enda som vet hur förbannat smal jag har varit/kan vara.) Simmelisim och trängas bland plaskande idioter och de tjocka tjocka tanterna som självklart också samlas på bredden, diskuterar dagens ungdom och vår ignorans, som någon jävla syjunta i bassängen. Under tiden kan jag inte tänka på mycket mer än hur intensivt jag ändå fullkomligt älskar att simma. Och hur intensivt jag ändå fullkomligt hatar allt inkluderat där utöver.

Hej jag bara sover och sover och sover lite till. Vaknade vid kvart i åtta idag, planen var skola men min huvudvärk och nattens skitsömn övertalade mig om annat. Frukost, läsa en stund och somnade om till nu, sju timmar senare. Jag suger på att ta hand om mig själv. Men jag lovar att jag faktiskt försöker nu, jag klarar bara inte av att hålla mig vaken när jag är trött. Gick och la mig vettig tid igår trotts att jag hade vaknat för sent på eftermiddagen då med. Ätit vettigt. Läser igen. Mår väldigt bra. Plugga snart igen kanske?

Åter igen räddar internet mig från livslång frustration då jag inser att jag kan ladda ner Don Rosas samlade verk istället för att upprepat och bittert påminnas om att biblioteket inte har allt var gång jag är där. Ännu ett tillfredsställande avslut. Firar med piggelin.

Jag har inte så bra koll på världen genom feberdimman just nu men jag tror den är fin och att allt kommer bli bra ändå.

Har dragit på mig en någorlunda avskyvärd virusinfektion som fått för sig att härja hejvilt i varje hörn av kroppen. Egentligen är det inte så farligt och jag är inte bitter över det men just virus får mig att må illa, vill bara att det ska skärpa sig nu. I vilket fall är det inte riktigt min dag idag. Glömde för andra gången på mindre än en vecka bort att frånvaroanmäla mig. Rälsen har dragits åt. Jag kallsvettades igenom nattens få sömnrika timmar och får inte ned mer än gröt i min igensvällda hals. Pepp tjej liksom.