Toni Holgersson - Glaspärlespel
Jag har tvingat mig ur förälskelser på tok för regelbundet och varje gång gjorde det mer eller mindre jävligt ont. Jag lärde mig inte så mycket om mig själv eller min omgivning men jag blev lite stabilare och tillfreds med livet. Sen gjorde jag misstaget att gå igenom samma process med känslorna jag hade för någon som inte var ersättningsbar, som inte gick att glömma. Det gör fortfarande ont.
Nu har mitt omtänksamma, destruktiva undermedvetna fått för sig att sätta igång en liknande, teoretisk process. Tänk om, tänk om, tänk om. Och bara förnimmelsen av smärtan det skulle innebära att gå igenom det igen får mig att inse att jag hellre dör än tvingas göra om det.
(Men allt har ett slut. Hur långt det än är dit. Med andra ord borde man kanske från början inte ha något att avsluta. Så kanske man inte får säga.)
Kommentarer
Trackback
