Om det hade varit Björn, vår andra svenskalärare, hade det väl varit lite gulligt. Han är ju mest bara virrig och förvirrande men nu när det var Claes kan jag inte låta bli att bli lite skrämd. Hur som, jag skrev varesig paragraf eller stycke så jag slipper väl sibirien.

I förrgår var det en pojke på tunnelbanan som såg ut som min morbror, fast med två par skarpt markerade hörntänder. Det är så fint när man kan se folks huggtänder när de pratar.

Jag har köpt (grönt kärleks-)te och tre färgpennor och ny ögonfransböjare och funderar på ett par apsnygga skinny jeans men vi får se. Och en almanacka med tider för varje dag. Jag vet inte om jag kan vänja mig vid den. Jag har ju alltid haft en vecka per uppslag, känns fullkomligt jävla retarderat att ha sju jävla sidor för en vecka nu. Och omslaget är inte transperant så jag kan inte ha små listor och schema och grejer som man kan se utifrån. Jag pysslar lite med den så kanske jag tycker om den mer med tiden. Åh på tal om folk på tunnelbanan var det en flicka också, igår morse, med färgladd hoodie, pälskappa, säckiga jeans och världens fånigaste, och finaste, blommiga sneakers och blåglittriga skosnören.

Jag borde sova en stund nu.

Eller fortsätta städa.