Sepeskolångest och kroppen ömmar men jag är oändligt nöjd med livet ändå och resten får fan ta och lösa sig på ett eller annat sätt. Avslutar ännu ett på tok för långdraget medlemskap och isolerar mig allt mer, bloggen får vara kvar men mest för bilder och nostalgi. Såg nyss TRON legacy, som steg över mina förväntningar men kanske ändå inte så att jag rekomenderar den, Black Swan var lagom nervkittlande, men vacker, och Chaos Theory var väl ungefär lika måttligt medelmåttig. Läst ut Fragile Things och Ett Dockhem, men inget verkar kunna göra något intryck efter the Unbearable Lightness of being. Oh well. Två lovdagar kvar. Dags att sova. Under tiden kan ju den sömlöse frossa i nasas bottenlösa galleri.