Trött och gått upp till min gamla normalvikt igen. Kuk i pannan. Tjockisångest. Fittläkaren krånglar med hälsocertifikatet och BUP måste dra igen utredningen på grund av mor mins envisa förnekelse och det känns lite som om allt utanför skolan är så jävla överflödigt och dumt och kaos. På tal om mamman så beter hon sig konstigare än vanligt, har inte så bra koll just nu men det känns som om hon börjar bli ordentligt självmordsbenägen eller liknande. Är mest orolig att jag kommer få ta hand om henne i slutänden. Eller så är hon bara lite vinterdeprimerad. Skit samma. Jag har en liten koloni nyckelpigor i ett russinpaket, matchande naglar och ett imponerande berg ogjorda läxor. Saknar förra kapitlet i matten. Sigma-notationer och kombinationer och summor av oändliga serier och binomialsatsen och faktualiteter. Som det ska vara.

Jag börjar inse hur ofattbart tråkigt allt är när man inte kan fokusera. Tråkigt och stressande. Satt upp håret igen. Blir till att sova med papiljotter tills jag listat ut hur det här funkar. Blivit sådär sårig på händerna av kylan igen och jag har åter igen fått bekräftat att universum hatar mig till tusen och jag kommer aldrig någonsin lyckas fixa sims eller spore till datorn. Det verkar mer troligt att jag spontant gror ett föl ur örat.

Ok. Alltså. Jag... vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag såg just Repo Men. Och... alltså... jag... alltså... alltså... DAMN. Jag kanske bara varit lite svält på bra film på sistone. Eller så är jag bara såld på att den är snygg, som med så många andra filmer. I vilket fall är jag helt jävla förälskad och nervig och upprörd och kåt och ledsen och euforisk. Det är ungefär allt jag kan koncentrera mig på just nu och dagen innehöll inget sådär nämnvärt så ja. Jag hade fint hår i en halvtimme eller så. Matte HL-lektion. Huvudvärk. Varm choklad.

Hej jag har håltimme och sitter vid Glaes laptop vilket känns skumt som bara satan dock har hon ganska trevliga tangenter så det är ok. Kan knappt andas men har i alla fall rösten tillbaka och kan tända taklampan om mornarna utan att börja storlipa. Great improvement. Gått upp mer men tänker inte bry mig fan. Sitter mestadels och stirrar på högen med skolböcker jag lagt framför mig på skåpet där jag sitter och längtar till att få lämna skolan tjugo minuter efter påbörjad kemilektion, bussa till BUP, prata med någon läkare i typ fem minuter, vandra upp till A6 och tröst-shoppa och ta snälla bussen till det tomma hemmet. Tomma, varma, snälla, tysta hemmet. Pappa kommer inte hem förrns imorgon kväll. Med andra ord kommer jag inte bli utskälld, tjatad på eller på något annat sätt störd eller ens tilltalad från det att jag kommer innanför dörren vid 5-6 ikväll till att jag lämnar hemmet och tar mig ut i kylan vid 7 imorgon. Plus att jag började få smaksensationerna tillbaka igår så jag ska fira med varm choklad och havrefras med jordgubb i naturell yoghurt och vår perfekt mogna honungsmelon.
Det allra bästa är dock faktumet att både kemi- och engelskalektionen imorgon är inställda så jag slutar klockan tjugo över nio. Inga läxor tills dess eller efter det heller för den delen. Stressen från gårdagens uppsatsskrivning är borta och jag kommer ha ytterligare en sådär nio timmar hemma själv. Jag sitter och vältrar mig i värmande planer. (Yoghurt med müsli och banan. Rostat bröd med drottningssylt. Ett med jordnötssmör. Mogen persika. Havregrynsgröt med kanel, kardemumma och sojamjölk. [...] Tecknat. Chi's new home. TV-serier. Böcker. Knasentidningar. Sömn. Sitta på balkongen under värmelampan och sticka...)

Now imagine this: being woken up in the middle of the night by your ridiculously tiny bladder. You turn around in your bed to get up and suddenly your nose starts running, you hurry into the bathroom, turn on the light and since you caught a cold a couple of days ago, your eyes react so strongly to the artificial light, tears pour down your face. So there you are, peeing, blowing your nose and crying like a baby. At 2 am. Three and a half hours before you're supposed to get up for school.

Upd: jag åt upp resten av pajen. David fick några tuggor. Sen skulle han äta upp våra kakor men han suger på sånt så han fick bönsallad medan jag åt choklad och mandelskorpor och i princip allt jag kunde hitta med socker i sig. Sen var jag tjock tjock tjock. Men det är ok för jag är bögigt förkyld och andas som en anfådd gubbe och snuvar och har mig. Hatar att andas som en tjock gubbe, de låter så äckligt. Skrev labb-rapport på en halvtimme och var så stolt att jag tog lite mer choklad och satte på Lemony Snicket's medans David, som fortfarande inte ätit mer än lite sallad och pannkakor, kliade mig. Ibland är det ok att vara sjuk ändå. Även om det känns som om man håller på att dö lite.

Igår år jag ett ton nötter och russin och honung och plommonpaj och soppa och yoghurt och gud vet vad och sen insåg jag att jag var jätte jätte jätte jättemätt och dog lite och trodde magsäcken skulle spricka upp och la mig i huvudstupa framläge i ett desperat försök att få smärtan att avta. Imorse åt jag lite mer paj och var nöjd. Överväger att trycka i mig resten men känner att det minsann finns en gräns för hur tjock man ska bli på en helg. Morsan firar födelsedag imorn också så om jag tvingas dit kommer det ju bli mer kakor, tårtor och såntdär. Har en del plugg jag borde ta tag i så jag inte har allt att göra på en gång men det är mycket roligare att städa. Flyttat runt i bokhyllan, plockat grejer från vardagsrummet, samlat ihop alla knasen-tidnigar, rensat bort spindelnät. Nöjd.

Missade bussen igårkväll, farsan var en cunt och tyckte jag fick skylla mig själv, jag blev tjurig och somnade hos David. Vaknade förkyld med halsont, ögonont och täppt till tusen. Gick till mattelektionen och åkte hem. Hittar ett litet berg disk inne på mitt rum som pappan lämnat där i ren protest över att jag inte diskat den dagen innan. Städa, fixa gröt, slösurfa. Morsan firar 47 år på söndag och jag planerar att stanna hemma och plugga. Hurvida det faktiskt blir så ligger iofs på far min.

Har vidrigaste jävla huvudvärken någonsin. Sedan i förra veckan. Är överdrivet känslig för sånthär, framförallt att vakna med det, fan inte ok. Konstant trött och okoncentrerad. Glad att helgen närmar sig utan någon större läxa innan. Försöker komma underfund med vad jag behöver för att få huvudet att sluta hota med ond bråd död men kommer ingen vart. Ska nog sova snart. Sådär vid 10. Det om något bör ju hjälpa. Simma imorgon också. Gått upp två kilo från att ha anammat vanan att vräka i mig honungsdoppade nötter om kvällarna. Går relativt bra att vänja sig av med det, är bara lite vinglig på att ta reda på hur jag ska ta mig tillväga (min tjockis-nojja slår larm och vill dra ner på allt allt allt och skriker fula saker om äckel och vidrigheter medan mitt inlärda samvete försöker förklara att det räcker fint att helt enkelt inte äta så pass fett och socker så pass sent.)

Igår skulle jag egentligen plugga men Daviden bjöd in mig så först behövde jag en timme för att vänja mig vid tanken på att inte göra vad jag hade tänkt (dvs: inget) och sen ytterligare tre för att duscha och städa och fixa håret och se på lite Six Feet Under. För det måste man om man ska träffa folk. Det blev fina och fåniga spel, chokladbollar, syltmackor, Shaun of the Dead och True Blood. Sen hade jag så mycket socker i mig att jag tvingade ut den stackars trötta pojken på en promenad in till staden så vi kom inte i säng förrns fem. Vaknade tolv och tyckte det verkade vettigt att ligga kvar i mörkret av rullgardinen i ytterligare en sådär fem timmar utan att göra något vettigt alls. Är det helg så  är det ju faktiskt helg. Jag hade haft med mig en termos varm choklad men den var äcklig så det blev inget av den. Lite synd. Körde hem med pappan, åt favoritsoppan och har letat bredband sedan dess. Ritar upp storslagna planer att (ÄTLIGEN) flytta in till centrum för det börjar kännas så förbannat vettigt på sistone men vi får se. Just nu är de enda planerna jag har tid att fullfölja de om att plugga in tjugo sidor mathematics higher level om logarithmer till på onsdag. Det och engelskaläxan på fem noveller och urdrag av Eric Blair med medföljande analys-skrivning.

Igår var bra om man bortser från faktumet att jag hade fantomsmärtor i en sådär tolv timmar tills det började kännas som mitt femur var i full  gång att vändas ut och in och att jag åt godis och choklad och äppelpaj för ett kompani men fortfarande lika ångest- och ångerslöst som tidigare. Tack Gud. Jag älskar den här kroppen ibland. Håret var fint, skjortan blommig och matteboken min nya förälskelse. Älskade. Älskare.

Skolan sliter redan på mig. Lektionerna och så är ju som de ska. Fängslande. Givande. Krävande. Fascinerande. Alla positiva adjektiv jag inte kan komma på. Dock försvann helt plötsligt alla små pauser. Plugg på busstationen i väntan på att få komma hem. Plugg på hälsan medans läkaren skriver en åttahundrakronors-räkning. Plugg under frukosten och lunchen och kvällsmaten. Och folk över jävla allt.

Today. Do not mention it. Ever.

Bakat som ett sär och är nöjd och sådär för det blev bra som bara satan och det är ok att jag mår illa efter all smet för det var ju ändå gott dock blir det efter tårtan igår sista sockret på ett tag så jag får hålla koll på mig själv på Lördag annars blir det på tok för mycket för en vecka sådär. Högra handen har krampat hela dagen och jag har fått minimala sår på fingrarna som svider tokigt mycket och nu är pappan sådär härligt helvetiskt intelligensbefriad att jag börjar slita hår med rötterna från huvet på mig själv.