Jag hade en jävla massa att skriva om aktualiteten men det försvann på vägen hem. Plötsligt är jag en olustig kombination av till ro, rastlös och bitter. Först och främst borde jag sluta se till att vara snygg inför sånthär för det är inte en jävel som lägger märke till att ens smink håller i fyra timmar trots det fuktiga vädret (å andra sidan finns det inget mer irriterande än att komma hem och se att halva sminket är borta) och det är inte en sate som ser att ens shorts har snygga små glansiga knappar.

För det andra borde jag ragga mer. Inte för att jag vill fylleknulla, fyllehångla eller fyllekramas men helt enkelt för bekräftelsens skull. Bekräftelse är ju alltid kul liksom. Även om jag i slutänden föredrar att få vänta på bussen hem själv. Nu blev det i och för sig att pappa hämtade mig och det var väl bäst så för visst, bussväntandet är trevligt i lugn och ro men väl på bussen inser jag alltid att jag just lämnat en glad skara fulla (om än något ointressanta, ansiktslösa) individer för att åka hem mitt i natten till en tom lägenhet och sova i min dubbelsäng ensam.  Med katten. Men det hela är egentligen bara självbedrägeri rakt igenom för jag vill inte sova med någon, framförallt inte om denne någon är någon som luktar sprit och rök som jag raggat upp i skogen/på bussen. Jag gillar ju att vakna själv med katten och hår överallt och gå runt naken med musiken ingen annan verkar stå ut med och må bra sådär isolerat och varmt och tryggt. Så jag antar att det hela till hundra procent är grupptryck, för det är inte meningen att man ska åka hem själv efter en fest.

Men nu ska jag inte vara fånig. Det blev ju bra. Jag brände skolpapperna, med hjälp av mina vänner, jag åt korv och kakor och lyssnade på bra musik och rökte pipa och kramades och promenerade och kom hem snygg, fräsch och pigg.

Hur som helst. Vad jag ville komma fram till är att även om jag gillar glada, fulla människor och skog och musik och allt är det nog helt enkelt inte min miljö. Jag kan ge små hemmafester ännu några chanser, smådricka med Kebby och några få till med glass och flum-snack har ju till exempel aldrig känts annat än rätt. Vinkvällar längre fram om jag hittar vin jag gillar eller helt enkelt filmkvällar. För dethär med alkohol verkar ju heller inte riktigt vara min cup of tea. Undantag finns men bekräftar bara regeln. Jag suger verkligen på att vara tonåring. Men det är ok.

Nu ska jag nog läsa lite Dante och sova som ett svin.